Det blir inte alltid som man tänkt sig

Jag gick för några veckor sedan en intensivkurs i keramik och hade för mitt inre målat upp en bild av en skål som skulle vara djup och hög med långa band längs sidorna ned mot botten som ett slags andra lager utanpå skålen.

När jag väl stod där och kavlade min lerbit insåg jag att den skål som bodde i min hjärna krävde en helt enorm utkavlad lerplatta.

Med en något reviderad bild av en skål i mitt sinne lyckades jag efter en stunds kavlande, skärande och formande få till ett mindre fat med några slags öglor ute i kanten.

Inte alls som jag hade tänkt mig från början - men ändå ett nytt favoritfat som fått äran att stå framme i köket.

Roligt och överraskande!
Och en påminnelse om att saker och ting kan bli bra utan att bli just som man har tänkt sig...